Vitrutig skjorta och svart kaffe.

Herregud,
vad man gillar dem
som går på café helt 
ensamma. 

Inte de som inväntar en vän
eller bekant och
sitter med en kallnande kaffe.
Nej, inte dem.

Utan hon som sitter oberörd
av omgivningen försjunken i
någon viktig bok.
Eller han som sitter och sneglar
upp ur sin dagstidning
på allt annat som verkar
mer intressant än kungabröllopet.

Man kan vrida och vända det
till sin fördel när det kommer till
sådana människor.
Titta där, 
tänker man - Han har minsann inga vänner,
det har ju jag.
Nej men kolla, hon läser ju böcker och trivs
med sig själv i sin avskildhet. 
Åh, vad bra vi är
hon och jag. Vi behöver egentligen
inga vänner.

Ibland vill jag bara
spontant utmana caféfolk i
ett parti schack. 
Inte om döden som i Det sjunde inseglet.
Men kanske om ett litet näringsrikt
bakverk.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0