Perpetuum.

Jag gav upp imorgon redan idag, varje dag.

Mindre god natt.


Ibland är jag helt jävla dum i huvudet. Som nu.
Jag vet att jag inte kan sova. Som nu.
Men jag sitter upp och är onödig. Som nu.
Jag borde ligga ner och blunda. Somna.

A clockwork silence (of the lame)

Hade min kanske näst finaste nattliga gäst på länge.

På håll.

På håll kunde jag höra hur någon sa till sin vän,
"...Du vet vad dom säger, Carpe Diem."
När jag hör det vet jag precis vad dom säger, men inte vad dom menar.
Att allt är förgängligt det vet jag, vet vi, alla vet.
Att påminna någon om att fånga dagen, att ta vara på livet,
är inget annat än en ny salva av ångest rakt upp i ansiktet.
Att leva i tidlöshet en stund har guld i mund.
...precis som dom säger.
...Nästan säger.

Samhörighet 2.

Ett demonstrationståg.
Stora skyltar, bestämda steg,
ingen säger något, alla bara går.
Åt samma riktning.
Tillsammans.
På skyltarna står det ingenting.


Tillfälle 22.

Rynkorna i pannan talade för sig.
Ett öga öppet, det andra fast i en dröm.
En tystnad som överröstade nyhetsankaret
i tv-rutan.

Intighet.
Men bara för stunden. Sådant liksom löses upp.
Det gör det alltid.


Fold.

...En läcker mix av ord och trix'
som får oss att satsa
när du vet att vi skulle ha lagt oss.

Under dammet.


Float on.



Nytt liv.

- Jag tar tag i mitt nya liv, har sprungit en halv mil.
- Vad kul. Jag jobbar fortfarande med mitt gamla.
- Jag tar tag i mitt nya liv, har sprungit en halv mil.
- Vad kul. Jag jobbar fortfarande med mitt gamla.

Myrstacken.

- Är alla myrorna släkt, mamma? 
- Ja, det är dom.
- Är alla människor också släkt?
- Nej...

Tur.

Idag hittade jag mitt åttonde fyrklöver för i år. 
Det sägs att fyrklöver ska bringa tur.
Möjligen var det precis tur att jag sprang på
ytterligare ett fyrklöver. 
Det kan också ha att göra med att jag 
har klippt ofantligt mycket gräs den här
sommaren. 

Det kan du ha i åtanke nästa gång någon gnäller
om att det inte finns några jobb, 
eller att du aldrig träffar några nya roliga människor.

För det är fan inte tur att jag håvade in ett åttonde fyrklöver.





Noggrannhet.

Äh, vafan tänker man,
det blir bra så.
Sen reflekterar man inte så
mycket mer över det.
Jeansen kan ligga i sängen
och läskburken kan stå på
bordet. 
Det blir bra så...

Men när det kommer till
musik, film och liknande
så är det som om allt helt 
plötsligt blir livsavgörande.

I mitt sinne
handlar det om att någon
eller några har lagt ner
väldigt mycket tid och resurser
på att skapa något för först och främst
sig själva. 
Något som andra sedan ska få ta del av.
Det är här sprickorna uppstår
så att en falskhet lyser igenom
när kvalitén inte uppfyller kraven

- om man har några.

En bekant till mig uttryckte sig om
sina starka känslor hon upplevt
efter att ha sett ett avsnitt av 
bonde söker fru.
För mig är det helt oförståeligt. 

...och det är här jag inser min förmåga
att genomskåda och kategorisera.
Eller min oförmåga att ha möjlighet
att sympatisera, om än ha förståelse 
ur ett empatiskt perspektiv.

Nidbilden många har då det
rör sig om umgänge, människor och 
vänner att musik och film skulle vara
mer betydelsefullt har jag inte heller förståelse för. 
Jag hör folk som tipsar mig om artister säga:
Gillade du min musik?
Helt oengagerade angående att med
omsorg välja sitt umgänge.
Men så länge det är din musik, 
är det viktigt.

Det blir bra så. 
...jeansen ligger fortfarande kvar,
läskburken står där.

Snart är också du redo att titta på
när bonde söker fru.



Tankeverksamhet.

Många lär sig av sina misstag.
Flertalet av dem skiter i vad det lärt sig
och gör om det.

Sådan är jag,
ibland.

Vitrutig skjorta och svart kaffe.

Herregud,
vad man gillar dem
som går på café helt 
ensamma. 

Inte de som inväntar en vän
eller bekant och
sitter med en kallnande kaffe.
Nej, inte dem.

Utan hon som sitter oberörd
av omgivningen försjunken i
någon viktig bok.
Eller han som sitter och sneglar
upp ur sin dagstidning
på allt annat som verkar
mer intressant än kungabröllopet.

Man kan vrida och vända det
till sin fördel när det kommer till
sådana människor.
Titta där, 
tänker man - Han har minsann inga vänner,
det har ju jag.
Nej men kolla, hon läser ju böcker och trivs
med sig själv i sin avskildhet. 
Åh, vad bra vi är
hon och jag. Vi behöver egentligen
inga vänner.

Ibland vill jag bara
spontant utmana caféfolk i
ett parti schack. 
Inte om döden som i Det sjunde inseglet.
Men kanske om ett litet näringsrikt
bakverk.




Färg-skalan.

När det är sådär lila på himlen 
så tänker jag på någon slags undergång.
Som i 2012.
Eftersom Nostradamus version
inte slutar fören år 7000 någonting så var Mayakalendern
mer aktuell i media.
Men visst är det så, lila är en mäktig färg
inte nödvändigtvis en representant för ondska. 
Men makt och kapacitet. 

Om man tänker efter på hur mycket vi
påverkas av färger. Så är det en del. Fast...
Det sker automatiskt. Kaffet i det röda paketet
kommer att vara starkare än kaffet i det blåa paketet
även om det är samma kaffepulver i båda förpackningarna.

Blå.

Vad representerar blått (förutom det milda kaffet)?
Givetvis himlen men kanske desto mer
havet.
Havets brus är med stor sannolikhet lugnande för de flesta.
Därför är det inte så konstigt att skylten till övergångsstället
är just blå.
När du väl sitter bakom ratten och är tvungen att bromsa in,
stanna och låta långsamma fotgängare passera - trots att du
har bråttom (som man alltid har när man kör bil) - så finns 
chansen att du i ditt undermedvetna blir mer mild och lugn.

Nästa gång jag förknippar lila med någon form av undergång
hoppas jag att det inte är på himlen.
Utan på en stor löpsedel.
Jag vill se media-världens undergång. 


Läsvärde.

För en tid sedan fick jag i uppgift att skriva en uppsats om vad som enligt mig är läsvärt om kärlek.
Jag tänkte dela med mig av ett utdrag ur texten för att understryka min förtjusning till ord.


Det jag menar är att kärlekstexter på något vis blir påtagliga och internt blir allmängiltigt då det kommer till tankar och känslor kring betydelsen i dessa texter. Ungefär som att de flesta förstår innebörden i ordet själ men ser mycket olika på vad själen egentligen är.

Ordet älska är i hög grad förekommande i kärlekstexter. Ett ord som i mitt sinne är mycket omdiskuterat och omdefinierat. Förra veckan läste jag på en kompis flickväns blogg om en kärleksförklaring. Han hade skickat henne en lapp där det stod ”Jag älskar dig mest i hela världen” som hon besvarade med följande,
”Jag skulle kunna skriva det miljoner gånger om utan att slita ut det”.


Jag anser att de skändar uttrycket och försvagar dess, i min mening egentliga innebörd. Då man tvunget använder sig av adverb för att förstärka ett redan fullständigt uttryck har man bevisligen kramat ur kärlekstrasan som inte i alla lägen går att återfukta. För att problematisera händelsen ytterligare undrar jag hur man älskar någon lite, eller till och med minst i hela världen. Det är en definitionsfråga.
För mig verkar det rimligast att då man värderar sina medmänniskor inte använder sig av uttrycket älska som en skala, utan snarare mer eller mindre betydelsefull. Väl valda ord, egendomligt utformade meningar är element jag värderar högre än ord som älska då jag bedömer vare sig något är läsvärt eller inte inom kategorin kärlek.

...snurrar vidare i ordvalsen.

Samhörighet.


När blir det fred på jorden?
Inte förrän vi blir invaderade
av fientliga yttre rymdlingar.

Återvinning - En kort sekund var jag ett med allt.

När jag kissar vid buskar eller ensliga träd
blir jag filosofisk.
Man får liksom tid att tänka.
Ikväll funderade jag för en kort sekund
över hur mina beståndsdelar
en gång för länge sedan  har varit något helt annat,
än mig.
Kanske en gammal maträtt,
eller ett hav i väst.
Ja, kanske till och med varit en del av universum
när vintergatan blev till.

Samma material,
som en gång varit med
när livets kretslopp för första gången
sattes i spinn
tänkte kanske just ikväll tillbaka på det.

...och på så vis fortsätter att snurra.

Ordvals.

I takt med tankar
och funderingar
växer med små arrangerade steg
meningar fram.

Som en slags dans
på blanka elektroniska ark
tar de sig fram,
meningarna.

Och kanske...
finns det någon mening med det.

Tidigare inlägg
RSS 2.0